9 december – Corazon Aquino

Demokrati och mänskliga rättigheter har varit ett ledord i de texter som har publicerat hittills. Idag är inget undantag då vi skall titta lite närmare på Corazon Aquino.

Vem var hon?

Corazon föddes 1933 i Filippinerna, närmare bestämt i Manilla, som ett av sju syskon. Hennes familj hade historiskt sett, på flera sätt, varit inbladade politiskt sett på Filippinerna.

Hennes unga år handlade mycket om studier och Corazons studieresultat var oerhört goda. När hon slutade grundskolan gjorde hon det som bäst i klassen. Resan inom utbildningens värld tog henne långt, inte minst geografiskt. Hon reste bland annat till USA och gick på college, där var hennes två huvudämnen matematik och franska.

Det var dock svårt att inte känna en koppling till sin familjs politiska rötter och under hennes tid i USA växte det egna intresset. Ett av sätten som detta manifesterade sig på var att Corazon hjälpte till som frivilligarbete för republikanerna under presidentvalet 1948.

Men hemlandet lockade och Corazon reste hem till Filippinerna för att fortsätta sina studier, denna gång inom juridiken. I samma veva träffade hon den unga politikern Benigno S. Aquino Jr och snart fick hon sitt första av fem barn. Det tog inte lång tid innan hon hamnen i en väldigt traditionell roll som hemmafru. Corazon flyttade med sin man, bort från huvudstaden och anpassade sig till ett liv som mamma och ansvarig för hemmet.

Ett liv fyllt av politik

Samtidigt gick hennes mans politiska karriär spikrakt uppåt. Han blev den yngsta guvernören i landet och den yngsta senatorn i Filippinernas historia när han valdes in i senaten 1967. Till skillnad från många andra kvinnor vars män var politiker höll Corazon sig alltid borta från rampljuset. Hon stod aldrig på scen med honom utan föredrog att stå längst bak i lokalen och lyssna på hans tal. Corazon agerade också ofta som värdinna i deras hem när andra politiker bjöds hem till deras enkla hem.

Benigni blev allt mer populär i landet och blev den självklara utmanaren till den filippinska presidenten, Ferdinand Marcos. Marcos hade vunnit valet 1966 under parollen att han var en krigshjälte. Som president hade han lånat enorma summor pengar för olika statliga projekt. Dock hade en stor del av pengarna gått till Marcos själv, hans fru Imelda och deras vänner. Än i dag betalar filippinska skattebetalare av dessa lån som togs på 1960-talet.

Att presidentparet levde i enorm lyx samtidigt som många medborgare hade det tufft stack i ögonen på människor. När det var dags för ett nytt presidentval ville Ferdinand Marcos ställa upp på nytt. Dock fick man, likt i USA, inte vara president i mer än två mandatperioder. För att komma runt detta utlyste han undantagstillstånd i landet för att kunna göra om grundlagarna och tog nu över makten helt.

Direkt började han fängsla sina politiska motståndare och högst upp på den listan stod Corazons man, Benigni. Efter sju år i fångenskap tilläts han dock att lämna Filippinerna för att åka till USA. Benigno hade fått en hjärtattack och fick vård för denna på ett amerikanskt sjukhus. Men istället för att stanna kvar i USA valde han att åka tillbaka till Filippinerna för att fortsätta kampen mot Marcos.

Benigno hann knappt landa på flygplatsen den 21 augusti 1983 innan han sköts i huvudet och dog direkt. På resan hade han sagt åt reportrarna som var med att ”vara beredda med sina kameror”, för att om något skulle hända skulle det gå snabbt. I ett intervju strax innan hade Benigno också berättat att han skulle ha på sig en skottsäker väst men att den ”bara skulle skydda hans kropp, inte hans huvud”.

Många misstänkte att Maros låg bakom mordet men det fanns få, om ens några bevis. Bland folket i landet steg ett enormt ursinne upp och mordet fungerade som en katalysator för ökade protester mot Marcos och skicket han hade försatt landet i.

En motvillig politiker

Det är nu som Corazon Aquino lämnar sin plats längst bak i rummet. Hon tog över kampen från sin man och när, till mångas förvåning, ett val utlystes 1985 höjdes rösterna för att Corazon skulle ställa upp i valet. Men hon tvekade över beslutet. Det som fick henne att till slut ställa upp var en miljon namnunderskrifter som samlades ihop, en miljon underskrifter som alla bad om samma sak; ställ upp i presidentvalet.

Marcos hånande henne ofta öppet och hänvisade ofta till att hon ”bara var en kvinna” och att hennes rätta plats var i sovrummet. Kontringen från Corazon var dock både skarp och fylld av humor:

”Låt bästa kvinna vinna detta val.”

Valet hölls 1986 och ännu en gång vann Ferdinand Marcos. Men runt om i världen var man säker på sin sak, valet hade inte gått rätt till. Corazon höll möten och bad folket i Filippinerna att bojkotta företag som ägdes av Marcos, att hålla fridfulla protester runt om i landet och att strejka. Detta växte till en rörelse som kom att kallas för ”People Power Revolution”.

Stämningen i Filippinerna var oerhört laddad. Militärer kallades ut mot protestanterna men lyckligtvis avlossades inte ett enda skott. Till slut, i slutet av februari 1986, insåg Ferdinand Marcos att han inte längre hade något makt och flydde till USA där han togs emot på Hawaii.

Corazon Aquino tog nu över makten i Filippinerna och genast infördes en mängd stora förändringar där den kanske största var att ta fram en helt ny konstitution så att inget liknande skulle kunna hända igen. Landet fick ett nytt fokus på mänskliga rättigheter och jämlikhet. Landets ekonomi förbättrades också drastiskt.

När det var dags för val 1992 var hon återigen mångas favoritkandidat. Men vis av vad som hade hänt med Ferdinand Marcos valde Corazon att inte ställa upp för omval. Det var ett sätt att visa att politiker inte bör sitta på livstid utan att nytt blod alltid behöver komma in. Curzon fortsatte att synas i samhället och prata om olika frågor ända fram till 2009 när hon dog i cancer 76 år gammal. Men hennes anda fördes vidare av hennes son, Benigno S. Aquino III

Arvet efter Corazon

Vid sidan om att vara, inte bara den första kvinnliga presidenten i Filippinerna, utan i hela Asien, gav hon ett land hopp och förändring. I hennes budskap återfanns alltid fred som en röd tråd, vilket är väldigt synligt i den filippinska revolutionen 1986. Flera kvinnliga politiker runt om i världen har lyft fram Corazon Aquino som en förebild, inte minst Hillary Clinton och Aung San Suu Kyi.

Läs mer:

http://www.theguardian.com/world/2009/aug/01/corazon-aquino-obituary

http://content.time.com/time/photogallery/0,29307,1914109,00.html