Design och arkitektur är något som vi tar för givet. Hus är något vi bor i och de enda gångerna arkitektur numera verkar diskuteras är när något gammalt skall rivas för att ge plats åt något nytt. Dagens person ägnade sitt liv åt att former, mönster och linjer. Genom detta kom hon att lämna efter sig några ikoniska byggnadsverk som flera av er kanske har besökt och bli en pionjär inom området.
Bakgrund
Norma föddes i Harlem i New York 1926. Hennes far var läkare och hennes mor sömmerska. Som barn kom hon att hamna mitt uppe i den stora depressionen. Den slog framför allt väldigt hårt i USA och hennes far lärde henne både hantverk. Det var alltid bra att ha ett kunnande att falla tillbaka på i tider som dessa. Fadern imponerades tidigt av vad han såg hos sin dotter och föreslog att Norma skull bli arkitekt.
Norma tog faderns råd och via high school tog hon sig till Barnard College. På denna tid var flera universitet inte öppna för kvinnor och Columbia University hade ett samarbete med Barnard som var en skola enbart för kvinnor. 1950 tog Norma som en av bara två kvinnor, en examen i arkitektur från Columbia University
Svårt att få jobb
Med en examen i bagaget var det nu dags att söka jobb. Men det skulle komma visa sig vara oerhört svårt.
“De anställde varken kvinnor eller afroamerikaner, och jag vet inte vilket som var mot mig mest.”
Till slut fick Norma jobb på New York Department of Public Works. Medan hon arbetade där fortsatte hon att studera och göra alla de prov som krävdes för att hon skulle bli en licensierad arkitekt. 1954 var Norma klar med alla prov och kunde nu kalla sig arkitekt. Hon fick nu jobb på en firma vid namn Skidmore, Owings & Merrill.
Efter 10 år i New York bestämde sig Norma för att flytta till andra sidan av landet, Los Angeles Californien. Här kom hon att börja arbeta på Gruen and Associates. Norma var inte bara en skicklig arkitekt, hon var också en väldigt duktig organisatör och projektledare. Det var denna blandning av färdigheter som gjorde att hon steg i graderna på firman och 1966 blev hon som första kvinna av av byråns “directors”.
Norma kom att arbeta mycket med den argentisk-amerikanska arkitekten César Pelli. Men trots att hennes bidrag till det som Pelli var med och skapade var enormt fick hon i stort sett aldrig något erkännande för sin insats. Den enda byggnaden som bär Normas namn från den här tiden är den amerikanska ambassaden i Japan.
“The building was designed by César Pelli and Norma Merrick Sklarek of Gruen Associates of Los Angeles and constructed by Obayashi Corporation”
En egen firma
Efter 20 år bytte Norma firma och kom istället till Welton Becket Associates. Här skulle hon komma att vara projektledare för ett massivt bygge, Terminal 1 på Los Angeles internationella flygplats. Budgeten var 50 miljoner dollar och tidsramen var oerhört snäv. Trots detta stod terminalen klar 1984, under budgeten och tidigare än beräknat.
Från 1985 kom Norma att öppna en egen arkitekturfirma med två andra kvinnor, Siegel, Sklarek, Diamond. De kom att bli väldigt framgångsrika och cementerade ytterligare Normas rykte som arkitekt och projektledare.
Arvet efter Norma
Vid sin död 1012 var Norma ännu en av de kvinnor som kom att bli “den första att…”. Hon var den första afro-amerikanska kvinnan att bli licensierad arkitekt i både New York och Los Angeles. Hon var den första afro-amerikanska kvinnan att bli invald som medlem i American Institute of Architects (AIA). Den första kvinna att bli en “fellow” i AIA.
Även om hennes namn inte hörs när man pratar om stora byggnader i USAs moderna historia så var hon ofta där, såg till att ritningar på papper blev till verklighet på marken. Genom detta kom hon också att bli en förebild för väldigt många kvinnor inom området och fortsätter att vara det än idag.
“In architecture, I had absolutely no role model. I’m happy today to be a role model for others that follow.”
Länkar
